REST

Åtta år var jag när jag tjatade till mig en kanin och på sommarlovet hämtade vi honom. En bur hade vi såklart byggt några veckor innan, men vi gömde den för mormor, hon skulle bara skaka på huvudet om hon såg den.Vi hämtade honom en varm junidag och jag kommer ihåg att han skakade hela vägen hem i bilen. Nu har han lämnat jorden och tårar rullar ned för mina kinder. Trodde inte att jag skulle gråta för en liten kanin som ändå var så gammal, äldre än vad de vanligtvis blir. Jag vill inte veta hur det kommer kännas om någon annan, människa, försvinner.